side-area-logo
Peter Lindström

Insatsområde: Serbien

Peter-Lindström

Peter Lindström engagerade sig tidigt i den militära tillvaron. När andra 15-åringar kanske var ute och festade, var Peter på kurser land och rike runt inom Frivillig befälsutbildning FBU.

Han ryckte sedan in på I14 som brigadspanare och redan innan han ryckte in hade han bestämt sig för att göra FN-tjänst. Strax efter han muckade blev han påkörd av en rattfyllerist och fick omfattande ryggskador.

”Jag var nära att bli lam. Jag fick en steloperation på Uppsala Akademiska sjukhus. När jag låg där tänkte jag att jag måste ha ett mål för att komma framåt. Efter uppvaknandet på sjukhuset sökte jag en FN-tjänst och det blev en morot för mig att komma tillbaka både psykiskt och fysiskt.”

Han blev först uttagen till en beredskapsbataljon 1992 och året därpå blev han uttagen till JK03 och åkte ner till kriget i forna Jugoslavien.

”Det var lite spänt. Man hade sett på tv att det var krig och man visste inte hur det skulle bli. Jag fick förutsätta att allt kunde hända och nu är det allvar. Gör du fel kan det gå åt helvete. Men jag litade fullt på mina befäl, min egen och mina kamraters kapacitet.”

 

KULORNA VEN

Peter tillhörde en vaktpluton i ett högkvarters- kompani. Uppgiften var att bevaka själva FN-högkvarteret i Zagreb. Men redan efter två dygn fick vaktplutonen en kontraorder och ett nytt uppdrag att flytta ut till en bas i Pančevo. En gammal sovjetisk pansarbas, som vid tidpunkten var lite av en knutpunkt för FN-trupperna. Överlag var det lugnt kring basen. Men en natt bryts lugnet och det är Peter som hamnar i hetluften.

”Klockan 03 gick jag på vakten och kör en amerikansk Willys-jeep. Jag åkte i jeepen kanske åtta till tio minuter, så small det bakom bilen.

”Jag hör först när de skjuter och sedan när kulorna slår in i metallen. Det tar en mikrosekund att fatta, att nu är det skarpt. Någon skjuter. De sköt två skott innan jag duckade.

”Ett av skotten gick rakt genom passagerarsidan och det var tur ingen satt där, ett annat skott gick in i instrumentpanelen. När jag duckat sköt de fyra skott till som satt i vindrutan precis där jag hade haft huvudet. Sedan slängde de en spränggranat efter mig också.”

”Det första som försvann i stressen var hörseln, så jag trodde det var reservhjulet bak på jeepen som small”

 

SATTE SPÅR

Peter körde ner bilen i ett betongdike och kom i skydd. Han lyckades senare ta sig till ett värn. Med hjärtat pumpande i bröstet kunde han till slut andas ut. Händelsen skulle dock sätta sina spår.

”Jag fick PTSD av den där händelsen. Sex månader efter jag kom hem var jag på väg till en anställningsintervju i Stockholm. När tåget är någonstans mellan Gävle och Stockholm ligger jag på golvet och skakar. Jag fick en slags krigspsykos vid det tillfället och då förstod jag att det berodde på det som hände. Idag känns det bra. Men jag har en grundberedskap som nog är högre än vanliga Svensson. Jag är alltid beredd på att något kan hända.”

”Det kommer aldrig försvinna ur mig.”

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinFacebooktwittergoogle_pluslinkedin