side-area-logo

Mikael Borggren

Insatsområde:
Afghanistan, Angola, Kambodja, Sudan, Östtimor

Mikael Borggren har jobbat som polis på olika befattningar i 36 år. I tjänsten har han också varit på en rad missioner från 1992 till 2013. De polisiära missionerna kan se olika ut beroende på uppdraget. På vissa missioner åker personalen beväpnade och utför polisiära uppgifter, andra är obeväpnade och handlar mer om att mentorera poliser i andra länder.

”I Kambodja skulle vi vara med och övervaka den lokala polisen. Samtidigt skulle det vara ett val där man skulle få klarhet om Röda Khmererna skulle få en del i regeringen. I Angola handlade det om att övervaka en vapenvila som var mellan gerillan och regeringen. Vi var också ett stöd till den lokala polisen. Östtimor var en exekutiv mission, där vi var beväpnande och var i princip landets polis. Samtidigt skulle vi också träna den lokala polisen. Det var under deras första demokratiska val och där hade jag också förmånen att vara livvakt åt presidenten Xanana Gusmão.”

”I Sudan var det också övervakning och att vara mentor. Slutligen i Afghanistan var jag nere för EU och vi arbetade mer som mentorer för högre polischefer och högre tjänstemän inom inrikesministeriet och regeringen.”

 

EN PUSSELBIT
Spänningen och viljan att se andra delar av världen lockade Mikael inledningsvis att åka på mission. Senare kom också en känsla och ett driv att faktiskt kunna göra en skillnad, även om det ibland kan vara svårt att se effekterna på kort sikt.

”Är man på de första missionerna i ett område, kanske inte förändringarna kommer förrän efter den tionde. Det är klart att jag har sett lokala poliser utvecklats. Men jag tycker vi gör ett fantastiskt jobb. Vi gör en liten bit och lägger man ihop alla bitarna, så blir det sannolikt bra för det landet att gå vidare i sin utveckling.”

Att åka på mission är något som också påverkar nära och kära som blir kvar hemma. De anhöriga gör också en slags resa. Mikaels fru skrev en bok om hur det är att vara den som blir kvar i Sverige och om de svårigheter som ibland uppstår före, under och efter en mission.

”Vid ett tillfälle var det svårt att komma hem. Jag hade lite bekymmer och mådde inte helt bra. Det är viktigt att prata genom allt hemma, att man gör upp regler och pratar kring olika scenarion. Allt för att skapa en ömsesidig förståelse. Det kan handla om att inte gå in i diskussioner om man inte orkar eller vad man berättar för barn eller andra om missionen.”

 

LANDA PÅ JOBBET
En del av hemkomsten handlar även om hur medarbetarnas erfarenheter landar i den egna organisationen. Mikael jobbar idag som samordnare för hemvändande personal, där arbetet i polisregion Väst delvis har legat till grund för de nationella riktlinjer som nu finns.

”Det finns en skyldighet från arbetsgivaren att ta hand om frågan. Det är viktigt att bygga en struktur och att det finns en person som kan vara ett stöd till chefer på olika nivåer för hur de på bästa sätt ska kunna ta tillvara kunskaperna och erfarenheterna från internationell tjänstgöring.”

”Det är också viktigt att vara vaksam på de fall där någon kanske visar symptom på post- traumatiskt stressyndrom. Nu har vi fått riktlinjer som klargör ansvarsfrågan och alla vet vad de ska göra. Det känns väldigt bra och som ett viktigt erkännande.”

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinFacebooktwittergoogle_pluslinkedin