side-area-logo

Jan
Persson Cooper

Insatsområde:
Libanon (Försvarsmakten)
Libanon (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)

 

Jan Persson Cooper har varit på både militär och civil mission i Libanon. Den civila gjorde han som konvojledare för dåvarande Räddningsverket och under den militära missionen L106 tjänstgjorde han som drivmedelsgruppchef. Jan Persson Cooper har ett stort intresse för historia. Det var också veteranernas berättelser från olika missionsområden, som till slut gjorde att han nu kan formulera sin egen historieskrivning.

 

LOCKANDE BERÄTTELSER
”Det var en utmaning, ett äventyr och en vilja att göra nytta. Men för mig började det nog redan i tonåren. Mina föräldrar umgicks med en som hade varit i Kongo. Det var det enda folk visste, att han hade varit i Kongo. Det sades aldrig något mer, förrän jag träffade honom i samband med en jakt. Då sa han vid något tillfälle:”

”Jag vill ge dig ett gott råd. Om du står i en postgrop mitt i natten och misstänker något, ska du inte skjuta. Du ska slänga en handgranat, så de inte ser var du är.”

” Det är det enda han har yttrat för någon jag känner varje fall. Det där bet sig fast på något sätt. Sedan träffade jag någon då och då som hade varit iväg. Till slut kände jag att: ”Nä, nu ska jag också åka.”. Det låg frön och grodde i de historierna, som lockade mig att också åka iväg. Det har jag aldrig någonsin ångrat.”

Under den inledande tiden av L106 var det för Jans del förhållandevis lugnt. Den huvudsakliga uppgiften kretsade kring att säkra tillgången på drivmedel och sköta distributionen. Men vid horisonten mullrade Gulfkriget och läget trappades succesivt upp.

”Vid halv tre tiden på morgonen vaknar jag av två kraftiga explosioner. Jag hann tänka att nu är det slut på leken. Nu är det allvar. Då kommer det med en bruten röst i högtalarna: Gas! Gas! Gas!”

”Det var intressant att se andras reaktioner och sin egen reaktion. Det var väldigt blandat hur folk reagerade. Jag och min ställföreträdare var båda brandmän i det civila. Det tog inte lång stund förrän vi hade på oss rätt klädsel och var redo.”

”Vi agerade. Vi tänkte inte. Vissa andra mumlade att det var en jävla tid att lägga en övning på. De reagerade genom att förneka och det är en fullt normal reaktion på en onormal situation. Andra blev panikslagna. De visste inte vad de skulle göra och blev blockerade av stressen.”

 

KUNSKAP SOM GÖR SKILLNAD
Jan upplever att de missioner han har varit på också har gjort skillnad. Under den civila missionen körde han medicin och förnödenheter under den israelsiska blockaden. Den militära hade en dämpande effekt och samtidigt kunde han under Gulfkriget bidra till en känsla av ökad trygghet under alla gaslarm.

”Flera av civilisterna jag kände uttryckte en oro över att vi var skyddade men inte de, fast vi bodde i samma område. De uppskattade väldigt mycket att jag tipsade om hur de med enkla medel kunde bygga säkra rum, där de var mer skyddade. De uppskattade väldigt mycket att de fick ta del av våra kunskaper.”

”Då märks det att man gör skillnad.”

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinFacebooktwittergoogle_pluslinkedin